Kärlek
Vad är egentligen kärlek?
Ordet kan ha många betydelser... Det kan vara kärlek till sin familj, eller till sina husdjur, men många kopplar nog kärlek till sina älskade.
Varför är då kärleken så svår sgentligen? Alla kan nog hålla med om att det inte alltid är en dans på rosor. När man kommer till en punkt då allt känns underbart och man tänker "jag kan aldrig få det bättre än såhär" så dalar det igen. Nya gräl eller mindre tjafs och så är det om och om igen. Det blir lite som en ond cirkel ibland.
Men om jag älskar dig, och du mig, varför ska det då bli sådär hela tiden?
Konstigt.
Men that´s life, i guess!
Vi måste ju också tänka på att livet inte hade blivit sådär underbart om allting hela tiden var frid och fröjd, då skulle allt plana ut sig till en rak, och i längden tråkig bana, eller?
Det får vi väl aldrig veta, allt vi kan göra är väl att ta vara på de bra stunderna och stå ut i de dåliga...
Jag antar att det stämmer ganska bra när man säger att allt kan kännas super och vara underbart, men plötsligt på bråkdelen av en sekund kan hela ens värld raseras. Det kan vara allt från att en relation tar slut, en av ens nära och kära går bort, eller en hemsk sjukdom som plötsligt kommer över en som ett svart moln.
Hur gör man då för att gå vidare efter en sådan smäll?
"Life goes on", trots att det inte känns så just när man befinner sig i en stor sorg, men det är faktiskt så. Visserligen blir livet aldrig desamma igen, men man kan inte göra mer än att försöka att bygga upp sitt liv igen. Att ha någon bredvid sig då är väldigt viktigt, man orkar så mycket mer då... Där finns inget värre än att behöva gå igenom något tungt på egen hand.
Att ha ens älskade, sin stora kärlek, bredvid sig är jätteviktigt. Släng inte bort det genom att stöta bort den personen när man mår dåligt, det är verkligen inte värt det!
Ordet kan ha många betydelser... Det kan vara kärlek till sin familj, eller till sina husdjur, men många kopplar nog kärlek till sina älskade.
Varför är då kärleken så svår sgentligen? Alla kan nog hålla med om att det inte alltid är en dans på rosor. När man kommer till en punkt då allt känns underbart och man tänker "jag kan aldrig få det bättre än såhär" så dalar det igen. Nya gräl eller mindre tjafs och så är det om och om igen. Det blir lite som en ond cirkel ibland.
Men om jag älskar dig, och du mig, varför ska det då bli sådär hela tiden?
Konstigt.
Men that´s life, i guess!
Vi måste ju också tänka på att livet inte hade blivit sådär underbart om allting hela tiden var frid och fröjd, då skulle allt plana ut sig till en rak, och i längden tråkig bana, eller?
Det får vi väl aldrig veta, allt vi kan göra är väl att ta vara på de bra stunderna och stå ut i de dåliga...
Jag antar att det stämmer ganska bra när man säger att allt kan kännas super och vara underbart, men plötsligt på bråkdelen av en sekund kan hela ens värld raseras. Det kan vara allt från att en relation tar slut, en av ens nära och kära går bort, eller en hemsk sjukdom som plötsligt kommer över en som ett svart moln.
Hur gör man då för att gå vidare efter en sådan smäll?
"Life goes on", trots att det inte känns så just när man befinner sig i en stor sorg, men det är faktiskt så. Visserligen blir livet aldrig desamma igen, men man kan inte göra mer än att försöka att bygga upp sitt liv igen. Att ha någon bredvid sig då är väldigt viktigt, man orkar så mycket mer då... Där finns inget värre än att behöva gå igenom något tungt på egen hand.
Att ha ens älskade, sin stora kärlek, bredvid sig är jätteviktigt. Släng inte bort det genom att stöta bort den personen när man mår dåligt, det är verkligen inte värt det!
Kommentarer
Trackback
